Per T Ohlsson hedrades med doktorstitel

Vad tänkte du när du fick höra att du blivit utnämnd till hedersdoktor?
– Först trodde jag nästan att någon skojade med mig. När jag förstod att det var sant blev jag förstås väldigt glad och väldigt hedrad. Det har genom åren blivit en och annan utmärkelse och jag är glad och tacksam för dem alla. Men den här slår allt. Särskilt för en gammal Lundagårdsredaktör, skriver Per T Ohlsson i ett mejl. Per T Ohlsson skriver också att han ser hedersdoktorstiteln som ett erkännande av kunskap och kvalitet i hans skrivande gärning. Han har exempelvis i sina böcker och tidningskrönikor visat att han har stora historiska kunskaper, särskilt om 1900-talets svenska och internationella politiska historia. I sina krönikor problematiserar han nutidens politiska frågor och konflikter kontinuerligt genom att relatera dem till historiska sammanhang. Ohlsson uppmärksammar och kommenterar också avhandlingar och nya böcker som annars inte skulle bli synliga i en tid då spaltutrymmen krymper. Du blev utnämnd till hedersdoktor på grund av en enastående insats för humaniora i allmänhet och ämnet historia i synnerhet. Varifrån kommer ditt stora intresse för historia?
– Intresset har jag med hemifrån. Mina föräldrar var intresserade av konst, litteratur och samhällsfrågor och hade ett väl tilltaget bibliotek som jag tidigt började botanisera i. Min pappa, som tyvärr gick bort tidigt, hade tre idoler: Winston Churchill, Herbert Tingsten och Duke Ellington. Mina vänner och anhöriga vet hur mycket detta har format mig. Varför valde du att hålla en hederdoktorsföreläsning med temat 1918. Året då Sverige blev Sverige?
– Skälet var att jag i höst kommer med en ny bok, min nionde, på Albert Bonniers Förlag. Eftersom bokens tema är historiskt var det ett lämpligt ämne för föreläsningen. Boken handlar om ett oerhört dramatiskt och händelserikt år som slutade med den allmänna och lika rösträttens seger i Sverige. Det har varit en enormt stimulerande bok att skriva, eftersom jag har fått gräva ner mig inte bara i politik, utan också i annat: litteratur, konst, spanska sjukan, första världskriget, revolutionerna, spanska sjukan, sport ... Det är ju det roligaste som finns, själva meningen med ett skrivande liv: att lära sig nya saker. Text: Patrik Hekkala