"Love Actually" och "The Holiday" som julritualer

Det finns stora pengar att hämta i att bli en del av en årligt återkommande jultradition. Varje år toppar Mariah Carey topplistorna med sin hit ”All I want for Christmas” och varje julafton sitter miljoner svenskar bänkade framför ”Kalle Ankas jul”.

Omdiskuterad film

Två av de starkast lysande stjärnorna på den himmel som är julromantisk komedi är ”The Holiday” och ”Love Actually”. I dessa filmer väcks den obligatoriska julstämningen genom julpynt, julgranar och julmusik i anglosaxisk tappning.

Tyngdpunkten ligger på teman som gemenskap, familj och kärlek vilka alla är starkt förknippade med julen. Julmys, kort och gott. Medan ”The Holiday” tar sin utgångspunkt i ett husbyte mellan en pittoresk engelsk stuga i snöigt landskap och en lyxvilla i soliga Los Angeles är ”Love Actually” en ensemblefilm som flätar samman olika berättelser i London.

– ”The Holiday” skaver ingenstans och är inte svår att ta till sig vilket är en förklaring till populariteten. ”Love Actually” å andra sidan är kanske en av de mest polariserade filmerna någonsin. Antingen älskar man den eller så hatar man den. Det är underligt då den är så harmlös i sin konstruktion, säger Jonas Lindkvist, som forskar om hur moderna animerade tv-serier använder sig av parodi, har ett brett intresse för populära genrer och undervisar i filmvetenskap.

I ”Love Actually” spelar Andrew Lincoln karaktären Mark, som är förälskad i sin bästa väns hustru Juliet som är spelad av Keira Knightley. En återkommande kritik av filmen är att Mark skulle bete sig som en stalker mot Juliet.

– Marks resa i filmen handlar om att komma till insikt om att han behöver gå en annan väg. Genom skyltarna i den berömda scenen vid dörren visar han att han har känslor för Juliet. Men i stället för att uppvakta henne och inte ge upp förrän det når fram, en klassisk trop i romantisk komedi, väljer han att lämna det där och backa, säger Jonas Lindkvist.

Med trop avses ett vanligt och igenkännbart element som används för att ge djup och igenkänning i en berättelse.

Trygghetsdrivet

Om Jonas Lindkvist själv får välja hamnar ”Love Actually”, som fyller tjugo år i år, högre på listan än ”The Holiday”.

– En del tycker att det finns för många historier i ”Love Actually” men jag tycker att den balanserar olika former av kärlek rätt bra. Den är mästerlig i att hitta olika toner i det: allvar, svek, ren kärlek, hysteriska nya kärleken och den stiliserade orealistiska kärleken. Julen skapar också en viktig stämning i filmen.

Under julen söker många av oss sig till favoriter från tidigare år. Det handlar mycket om trygghet, mys och tradition, menar Jonas Lindkvist. Det är heller inte bara julen som lockar fram nostalgiska alternativ när det är dags att välja film eller tv-program.

– Andra högtider har inte samma återvändarfrekvens som julen, men man ser absolut kulturkonsumtion som återvänder runt högtider, säger Jonas Lindkvist.

Två exempel han nämner är ”Grevinnan och betjänten” på nyårsafton samt ”Ivanhoe” och backhoppningen från Garmisch-Partenkirchen på nyårsdagen.

 
– Backhoppningen är en nyårstradition som började redan 1959 och kan därför ses som den allra äldsta återkommande film- eller tv-konsumtionen i Sverige.

Lättsam kärlek

Romantiska komedier kretsar ofta kring en välbekant trop – huvudpersonens resa mot kärlek. Vägen dit är ofta kantad av hinder, antingen från det förflutna eller nutiden. Genom att antingen bryta sig fri från dessa hinder eller återupptäckta sitt sanna jag banar karaktären väg för kärleken. Ursprungligen var paren i romantiska komedier alltid heterosexuella.

– Nu finns det tursamt nog undantag. Två sådana är ”Fire Island” från 2022, en modern tolkning av ”Stolthet och fördom”, och ”Love, Simon” från 2018.

I genrens mall passar vissa filmer tydligt in, medan andra befinner sig i ett gränsland. När det blir mer fokus på romantik än på komedi kvalar filmen inte riktigt in, menar Jonas Lindkvist:

– Kärlekshistorien ska vara i narrativt fokus och tonen ska vara lättsam även om det kan finnas allvarliga inslag. Det finns filmer som ”Bad Santa” som är en mörk komedi och då är det inte en romcom.

Romantiska filmer med humoristiska inslag har alltid funnits. Men det är först när vi kommer fram till slutet av 1980-talet som genren romantisk komedi gör entré. 1989 närmare bestämt.

– ”När Harry mötte Sally” är en nyckelfilm för genrebegreppet romantisk komedi. På 1990-talet är Meg Ryan den odiskutabla drottningen av romcoms, säger Jonas Lindkvist.

”När Harry mötte Sally” präglas av långa samtal mellan Harry och Sally om relationer, sex och vänskap, liksom  telefonsamtal under nätterna då de i varsin lägenhet tittar på ”Casablanca” från 1942.

Filmen har även vintriga inslag i form av julgransköp och en klassisk nyårsscen.

Streama b-känslor

På streamingtjänster är det numera vanligt med romantiska julfilmer som inkluderar en återkommande trop: en högpresterande kvinna som återvänder hem och finner kärleken. En föregångare här är ”Sweet Home Alabama” med ytterligare en välbekant skådespelerska från den romantiska komedin: Reese Witherspoon.

– Väldigt många julromantiska b-filmer med liten budget och snabb produktionstakt trycks nu ut på streamingsajterna. Det är motsvarigheten till direkt till video på 1990-talet. Då var det b-action-filmer och nu är det b-känslor. Dessa filmer har en publik som antingen genuint uppskattar dem eller ironiskt konsumerar dem, säger Jonas Lindkvist.

Det finns något tidlöst i genren romantisk komedi. Kanske särskilt i juletid.

– Vi behöver skratta och vi behöver känna. Därför kommer formen romantisk komedi alltid att finnas. Men ju längre en genre existerar desto mer måste man bryta mot formen för att behålla intresset – genom att till exempel se till att de inte får varandra i slutet.

Så, i jul sitter många bänkade framför ”The Holiday” och ”Love Actually”, men varför är då inte ”Four Christmases” från 2008 med Reese Witherspoon och Vince Vaughn en julklassiker?

– Kanske för att den verkar vara mer kaos än mys? Man vill inte uppleva kaos om och om igen.