Krister Tayanin har varit på utgrävningar på bland annat Grönland, Irland och i Köpenhamn. Han visste redan som liten att det var arkeolog han ville bli, men tog en lite udda väg dit genom att först läsa ett estetiskt program på gymnasiet. En utbildning som visade sig komma till nytta i hans arkeologiska yrkesutövning.

– Jag tecknar bland annat fynd och arkeologiska rekonstruktioner idag, så den estetiska inriktningen under gymnasiet var inte helt fel, säger Krister. 

Men den mer nödvändiga kunskapen fick han genom att ta en magisterexamen i arkeologi vid Lunds universitet.

– Att plugga arkeologi har varit bland det bästa jag gjort, de vänner jag fått, de människor jag mött, alla de platser jag fått uppleva och alla de fantastiska fynd jag fått se. Detta har jag fått uppleva för att jag vågade satsa på en pojkdröm, berättar Krister. 

Redan efter första terminen på arkeologi åkte Krister och fem vänner till Bayern för att gräva för ett privat arkeologiföretag. Sedan studerade han ytterligare någon termin innan det var dags för nästa resa. Den här gången till Irland.

– På Irland jobbade jag i åtta månader och fick riktigt bra vänner. Jag är övertygad om att dessa små studieavbrott var väl spenderade. 

Det var bland annat mycket tack vare hans gräverfarenhet som Krister fick möjligheten att åka med till Grönland på ett spännande projekt med nationalmuseet i Köpenhamn.

– Där grävde jag ut en paleo-eskimoisk boplats som jag senare skrev min uppsats om, berättar Krister som tycker att Grönlandsresan var en av de roligaste delarna av utbildningen.

– De roligaste delkurserna var helt klart artefaktstudierna, seminariegrävningarna och magisteruppsatsen då jag fick åka till Grönland. 

Efter studierna fortsatte Krister att delta i olika grävningar, både i Sverige och utomlands. Han har till exempel varit med och grävt vid ESS i Lund och deltog i den submarina inventeringen av landskapet och arkeologin utanför Haväng.

– Min väg in i yrkeslivet har varit snirklig, ett jobb har lett till ett annat, ett äventyr till ett annat. Det är mitt råd, att inte slaviskt följa en rak linje, våga ta avstickare och se vad som händer.

Text: Lisa Kron