Vanessa Marko - Köpenhamns universitet
Hur fungerade det med de kurser du läste?
Jag läste två kurser i retorik, och det fungerade väldigt bra. Den ena var på engelska och den andra på danska. Jag blev positivt överraskad, det var på en verkligt avancerad nivå – och vi var 30-40 studenter i gruppen, till skillnad från i Lund där vi var tre-fyra stycken. Det var mycket diskussioner på seminarierna, och hög nivå – studenterna tog mycket plats. Jag var omgiven av duktiga människor som inspirerade mig, jag blev liksom triggad att göra bra ifrån mig. Vi hade två väldigt olika lärare, en som var lite mer strikt, lite mer ”old school” – och så en amerikansk lärare som var inne på mer avantgardistiska teorier inom retorik, han kom med något väldigt nytt till det fält jag studerade. Det var spännande!
Jag hade lite svårt med språket, när jag skulle prata under seminarierna så började jag alltid på danska men så gled det över i en slags dansk-svenska – och snart nog engelska. Jag blev lite språkförvirrad. Jag hade ju också flera kompisar som talade engelska, speciellt en kompis som också var utbytesstudent, hon kom från New York. Vi umgicks mycket och hon kom och hälsade på mig i Malmö. Vi har hållit kontakten.
Trivdes du på universitetet och i din nya hemstad?
Jag trivdes verkligen på universitetet, det var så stort och luftigt och det hände mycket trevligt där, det var mycket socialt, events av olika slag. Det hände ofta något, lärarna var samlade och det var bubbel och snittar – jo, det serverades alkohol vid flera tillfällen på universitetet. Första måndagen i varje månad var det sångstund i foajén på universitetet. Då hade studentkören satt samman en repertoar, och studentbandet spelade. Alla studenter stod där i foajén och sjöng ihop. Det var ju mest danska låtar, jag kunde dem inte – men det var bara så socialt och gemytligt att stå där och sjunga med människor man inte kände.
Universitetet har flera campus, jag läste vid det södra där det finns juridik, samhällsvetenskap – och så humaniora då.
Jag bodde alltså under hela utbytestiden i min lägenhet i Malmö och pendlade till Köpenhamn. Det funkade fint, det finns en jättebra Facebook-sida där man kan gå samman och dela på ett månadskort, kanske fem studenter per kort. Delningsekonomi, liksom. Det var i princip lika lätt att pendla till Köpenhamn, från Malmö, som det är att pendla till Lund.
Jag lärde inte känna så många danskar. Alla är så trevliga, man umgås på universitet – men sedan hände det i princip aldrig att någon frågade om man skulle umgås utanför plugget. Det är ganska slutna grupper, lite så som vi svenskar också beter oss antar jag. Jag lärde mig danska, men jag blev liksom inte ett med det danska folket, precis.
Vad var det bästa som hände under din utbytesperiod?
Det bästa var att jag träffade Anne, från New York, och att hon blev min kompis.
Det var också det att jag fick helt nya perspektiv på retorik, de hade en helt annan teoretisk inriktning, helt andra retoriska studier och metoder. Jag fick läsa saker som jag aldrig skulle läst i Sverige.
Vad var det värsta som hände?
Hmm, ja vad var det … Kanske när jag skulle göra mitt slutarbete, en retorisk fältstudie. Jag fick rätt mycket kritik för den, inte så bra betyg. Jag blev godkänd men det var inte mer heller. Det kändes jobbigt, jag gillar att vara bra i skolan – men det var trist att känna att jag inte gjort så bra ifrån mig här. Jag slog ifrån mig ganska mycket av den kritiken, tänkte att jag har klarat mig, skit samma. Och jag hade haft väldigt kul när jag skrev den, jag lade kanske inte all kraft på resultatet. Jag hade också valt ett ganska flummigt ämne, flummiga teorier … det fanns sådana tankegångar där, i studierna, och jag ville gå in i det. Men jag lyckades kanske inte riktigt.
Utvecklades du som person under utbytet? I så fall hur?
Ja, men det tycker jag att jag gjorde. När man hamnar i nya miljöer och utsätts för lite utmaningar, ja men då utvecklas man ju. Jag blev ganska medveten om vilken roll jag tar i nya grupper och i nya sammanhang, och analyserade det lite grann. Funderade över styrkorna i de roller jag tar, men kanske även svagheterna.
Jag tycker framför allt att jag fick en erfarenhet som är bra inför framtiden, nu vet jag liksom att det är möjligt att arbeta på andra sidan Sundet, att den här regionen runt Malmö den är större än vad jag tänkt på tidigare – man kan liksom plugga i Köpenhamn, man kan jobba i Köpenhamn, man kan gå på konsert i Köpenhamn … Jag vidgade mina cirklar, på ett ganska smärtfritt sätt.
Också detta med att man kommer ny, man behöver be om hjälp, man förstår inte hur saker fungerar och är lite utlämnad till andra. Det är också utvecklande. Man överlever ju det, och känner att man kan klara det mesta.
Vad har du fått med dig inför framtiden?
Jag har fått med mig en ökad förståelse för den samtida retorikens forskningsfält, att det är brett och avantgardistiskt och ganska vilt och fritt. De teorierna tar jag med mig, jag ska ju fortfarande skriva min uppsats.
Och som sagt det där med att det är en stor arbetsmarknad, i den här regionen runt Öresund. Man kan utnyttja det, jag kan tänka mig att även söka tjänster i Köpenhamn.
Jag har också med mig det i mitt CV inför framtiden att jag har pluggat i Stockholm, jag har pluggat i Lund – och jag har pluggat i Köpenhamn. Det känns bra att kunna visa att man varit runt och skaffat erfarenheter på det viset.
Vad kommer du aldrig att glömma?
Kanske var det när jag träffade Anne, det var så fint hur vi blev kompisar, hur vi träffades där den första dagen – det kommer jag inte att glömma. Henne vill jag behålla kontakten med. Och så kanske den gången, i början av terminen; vi var några studenter som hade gått en Danish Pre-Course, någon slags introduktionskurs, tre veckor innan terminen startade. Nu var vi färdiga, alla hade klarat sig, så vi gick ut och drack öl och vi badade i en kanal mitt i sta’n, det var så varmt och det var många andra som badade, det var så härligt. Ett härligt sommarminne, folk kom förbi, alla umgicks – det var lite festivalkänsla.
