Gunnar Broberg (red.)
Ugglan i dikt och bild
Ugglan. Lund Studies in the History of Ideas and Sciences 10
1997 | 126 s. | svenska

ISSN: 1102-4313

Det låter sig med Hegel lätt sägas att ugglan lyfter först i skymningen. Men vad är denna nattfågels innebörd?
Hegel menade med sin liknelse att visheten alltid är för sent ute. För honom var ugglan Pallas Athenas fågel, förnuftet inkarnerat, något som i våra dagar också går igen i universitetens flitiga användning av ugglan som lärdomssymbol. I folktron har ugglan emellertid intagit en annan gestalt, skrämmande och förebådande ond bråd död. Inom heraldiken har hon framför allt symboliserat vaksamhet. Upplysningstidens människor sökte göra ugglan till ett nyttigt djur, romantikerna däremot såg framför allt till hennes sublima kvaliteter. Genom tidernas lopp har ugglan alltid varit en temperamentsfylld särling, sökande ruinens ensamhet. Först i samband med sekelskiftet 1 900 blev hon domesticerad. I form av jugendornament kom hon då att flytta in i stadsbilden.

Denna uggle-uggla söker i text och bild följa våra många skiftande föreställningar kring ugglan. Den erbjuder en historia med stor spännvidd.