Eva Haettner Aurelius
Fridas visor och folkets visor. Om parodi hos Birger Sjöberg
1985 | 559 s. | svenska

ISBN: 91-85374-18-0

Birger Sjöbergs Fridas Bok publicerades 1922, och innehöll sådana ännu älskade visor som "Den första gång jag såg dig" och "Bleka Dödens minut". Visorna hade tillkommit under lång period, ca 1905-1921, och i avhandlingen dateras de femtio visor som Sjöberg avsåg för Fridas Bok, som kom att innehålla 31 visor. De femtio visorna analyseras sedan som parodier; så till exempel kan man bakom "Den första gång jag såg dig" tydligt skönja en typ av visa som förekom i skillingtryck, t. ex visan "Den första gång i verlden", bakom "Bleka Dödens minut" bland annat en dikt av Bellman. Parodibegreppet beskrivs i anslutning till Bachtins teori om de dialogiska texterna, och formalismens tes att ett nytt skrivsätt föregås av en parodisk behandling av det gamla, utnötta litterära språket, som inte längre förmår säga något sant om världen, bildar bakgrund till frågan om det parodiska i visorna . Detta söks inte bara i imitationer av enskilda dikter, utan också i textuella element som genrer (t ex psalm) stil och motiviska klicheer. Parodiens förlagor har sökts i samlingar av folkliga visor, skillingtryck, manskörsång, dvs. i breda lager spridda dikter och visor, liksom i den diktning som en borgerlig publik kan antas ha känt till, t. ex. Snoilskys och Runebergs dikter. Sjöbergs fridavisor framstår som både en kärleksförklaring till 1800-talets hela repertoar av visor och dikter, men också som en mild drift med repertoarens uttryck och ideologi. Framförallt framstår visorna som ett farväl till ett lyriskt idiom, som blivit utnött, tomt, och bereder så vägen för den dikt Sjöberg kom att skriva i Kriser och kransar (1926).