Valeria fick öva sin skolitalienska och fick uppleva mycket nytt både på La Sapienza och på Svenska institutet i Rom. Hon utmanade sig själv och betonar att en mobilitet utomlands framför allt kan vara socialt kompetensutvecklande.
 

Hej Valeria, vid vilken institution arbetar du och vilken roll har du där?
Jag arbetar som forskningskoordinator vid Institutionen för kulturvetenskaper och vid Ljudmiljöcentrum. När jag var iväg på kompetensutveckling arbetade jag som utbildningsadministratör vid samma institution.

I oktober 2019 reste du alltså iväg på Erasmus+ kompetensutveckling till Rom. Hur kom du på att du ville testa detta?
Det var en lycklig slump! På ett av våra personalmöten hade vi tema inter­nationalisering och en av fakultetens internationella koordinatorer besökte oss och berättade om olika möjligheter till kompetensutveckling utomlands. Innan dess hade jag inte känt till att även TA-personal kan åka på utbyte genom Erasmus+. Jag blev inspirerad och bestämde mig genast för att ansöka om att åka till Rom. 

Hur fick du en kontakt vid värduniversitetet?
Jag skrev ihop ett mail på knagglig italienska där jag presenterade mig själv och mina arbetsuppgifter och förklarade att jag sökte en värd för en jobbskuggning. Detta skickade jag till fyra–fem olika lärosäten, såväl privata som statliga. Jag vände mig direkt till personer som av vad jag kunde utläsa hade administrativt ansvar och/eller ansvar för den internationella verksamheten. Jag fick kort därefter kontakt med den internationella koordinatorn på Institutionen för moderna språk och kulturer på Sapienza, som blev min värd. Jag fick även kontakt med Svenska institutet i Rom som jag alltid velat besöka.

Hur länge var du iväg? Vad bestod utbytet av, vad fick du uppleva?
Själva utbytet varade en vecka, fem vardagar varav en dag på Svenska institutet. För att maximera vistelsen i Rom var jag även på plats helgen innan och helgen efter. Själva arbetet bestod av typiska administrativa uppgifter på institutionens internationella kontor. Jag hjälpte koordinatorerna att sortera och organisera handlingar, satt med under de öppna mottagningstiderna med inresande och utresande studenter och hjälpte till med tolkning och språkgranskning på engelska. Utöver arbetet fick jag uppleva massor! Jag träffade många människor, såväl anställda som studenter, fick uppleva campuskulturen på Sapienza, fick en guidad dag på Svenska institutet där jag även satt och arbetade några timmar och deltog på ett bokmingel. Efter arbetsdagarna upptäckte jag Rom till fots, deltog i guidade visningar och åt mängder av god mat.

Hur fungerade det med språket?
Engelskan var lite av en utmaning för kollegorna i Rom, men jag var beredd på det och ville öva på min skolitalienska. Allt gick fint.

Hur var mötet med kollegorna i Rom?
Det var precis som jag hade förväntat mig, varmt och oorganiserat. De hade glömt att jag skulle komma på måndagen och jag tog en promenad genom hela campus under tiden jag väntade på att min värd skulle komma till jobbet. Jag var i Rom på betald arbetstid en solig höstvecka. Det fanns inget att vara upprörd över!

Vad var mest givande?
Att lära sig så mycket nytt om hur universitetslivet fungerar i ett annat land och att övervinna så många personliga utmaningar. Jag är ganska blyg. Det är stärkande att öva på att släppa kontrollen, att formulera sin yrkesroll och att konversera med kollegor på ett språk du inte är bekväm med. Framför allt skulle jag säga att en mobilitet utomlands är socialt kompetensutvecklande.

Vad var mest utmanande?
Även om ett utbyte är fullt med möten med olika människor innebär det mycket tid ensam. Som utbytesstudent är det nog lättare att hitta naturliga sociala samman­hang men de vuxna kollegorna åkte ju hem till sitt efter arbetsdagarna. Efter en vecka kände jag mig ganska klar med att konversera med mig själv i mitt eget huvud. Men jag hade ändå gjort om det vilken dag som helst.

Fick du ta igen en massa arbete då du kom hem igen?
En del, men inte lika mycket som om jag varit borta på grund av en oförutsedd influensa. Jag hade ju planerat att vara borta och meddelat mina kollegor i Lund i god tid. Jag hade dessutom möjlighet att beta av lite jobb under utbytet.

Skulle du rekommendera detta för andra kollegor?
Alla gånger!