Det har varit ett mycket givande utbyte med kollegorna på Irland, berättar Martin, där diskussionerna inte bara rört undervisning utan även möjliga gemensamma forskningssamarbeten. Det mest utmanande är att hitta en möjlig tid för utbyte som passar både en själv och kollegorna. 

Hej Martin, vilken är din institution och vilket är ditt ämnesområde? 
Jag är docent och lektor i historisk arkeologi vid institutionen för arkeologi och antikens historia. Min forskning berör ofta frågor om hur människor och byggnader samspelat i landskapet. Inte minst har jag sysslat mycket med medeltidens borgar. Jag undervisar framför allt på våra kurser i byggnadsarkeologi. 

Du har undervisat utomlands vid flera tillfällen. Du har speciellt goda för­ankringar i Galway på Irland. Berätta mer om det och om hur samarbetet startade. 
Sedan tio år tillbaka är jag del av ett nätverk för forskning om medeltidens borgar i Europa. Det här nätverket möts vartannat år på olika platser i Europa. Vid dessa möten har jag fått en mängd kontakter, bland annat med professor Kieran O’Conor vid National University of Ireland (NUI) i Galway, som har liknande forsknings­intressen som jag. Våra samtal ledde fram till tankar om framtida samarbeten både kring undervisning och forskning. Jag hade varit på NUI Galway två gånger, och Kieran har varit en gång i Lund, innan utbytet avbröts på grund av pandemin. 

Har det varit besvärligt att ansöka om Erasmus+ lärarmobilitet vid dessa tillfällen? 
Nej, det kan jag inte säga. Det är en rätt enkel procedur, när man väl har ett avtal med det universitet dit man vill åka. 

Vilka moment har du undervisat i, vid värduniversitetet? Hur har student­grupperna sett ut och hur tycker du att det har fungerat? 
Jag har undervisat på grund- och avancerad nivå på kurser där jag kunnat ge studenterna i Galway perspektiv från andra delar av Europa på det som de studerar just då. Det har handlat om medeltida borgar i Skandinavien jämfört med andra delar av Europa och om metoder för landskaps- och byggnadsarkeologi. Jag har föreläst, hållit i seminarier och deltagit i fältexkursioner med studenter, men också hållit seminarium för deras doktorander/forskare. Några föreläsningar var för grupper på 50–75 studenter på grundnivå, vid andra tillfällen på deras master­program handlade det om små grupper om ca. tio studenter. I de senare fallen fick man en mer personlig kontakt med studenterna. På det hela taget har det fungerat över förväntan.

När du ser tillbaka på dina senaste utbyten, finner du några särskilda skillnader eller likheter gentemot din undervisning i Lund? 
Det mest kändes likt det vi gör hemma när det gäller kursupplägg. Man kunde dock notera att det verkar som att det var mer lärarledd tid i Galway jämfört med Lund. 

Vad tycker du att du har fått med dig av dessa utbyten och samarbeten, såväl forskningsmässigt, pedagogiskt som personligt? 
Pandemin avbröt det regelbundna utbyte jag hade med Galway, och eftersom jag har ett uppdrag som prefekt har det varit svårt att få tid till att återuppta kon­takterna. Men jag har definitivt vidgat mina vyer, fått se många intressanta platser, och inlett diskussioner om ett framtida forskningssamarbete och ett mer utvecklat studentutbyte.  

Vad har varit det bästa med dina utbytesperioder? 
Det är alltid givande att få inblick i andra miljöer och träffa kollegor med liknande intressen. 

Vad har varit det mest utmanade? 
Att hitta tid under terminen när man kan åka, eftersom man samtidigt ska sköta de vanliga arbetsuppgifterna. Det har varit svårt att få ihop scheman hemma och borta.