Elisabet Göransson
Humanistiska och teologiska fakulteterna
Elisabet väljer tåget inom Europa och får mycket arbete gjort under långa resor ner till Italien, till universitetet i Venedig och till Svenska institutet i Rom. Hon reser bekvämt i första klass, som inte alls är mycket dyrare när det bokas i god tid.
Hej Elisabet, vilken är din institution och vilket är ditt ämnesområde?
Jag är docent i latin vid Språk- och litteraturcentrum (SOL) och arbetar som forskare i latin i flera tvärvetenskapliga projekt som är förlagda till Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR). Jag undervisar framför allt i latin på SOL, i paleografi (om gamla skrifttyper och handskrifter) på Institutionen för kulturvetenskaper, men också i särskilda bredare textvetenskapliga och tvärvetenskapliga kurser om äldre texter, texttraditioner, digitala verktyg och resurser för att arbeta med texttraditioner på olika språk.
Du har rest utomlands i tjänsten vid flera tillfällen. Du har speciellt goda förankringar i Italien. Berätta mer om det och om hur samarbetet startade.
Genom ett tidigare forskningssamarbete, som var en spinoff från ett större europeiskt forskningsprogram (ERC, European Research Council, finansierar sådana), kom jag i kontakt med flera forskare och lärare som jag sedan samverkat med både i lärarutbyte och med kursutveckling. Jag blev först inbjuden som gästlärare till Ca' Foscari University of Venice i Italien av en professor där som också arbetar med liknande projekt som jag. Något år senare bjöd jag själv in samma professor plus en av hennes doktorander till Lund. Denna gång ägnade vi oss åt att dels arrangera och genomföra en flerdagarsworkshop för studenter, doktorander och forskare om de digitala verktyg och resurser som mina gäster är experter på, och därefter ägnade vi också tid åt att bygga upp en gemensam distanskurs som sedan dess har givits en gång per år från Lunds universitet. Vi spelade in ett stort antal kortare presentationer, övningar och genomgångar, som vi uppdaterar successivt, också i samverkan med andra lärare och forskare i olika länder.
Du har rest ut både med Erasmusmedel och med utbytet bekostat av värduniversitetet. Hur fungerade det de gånger då du ansökte om Erasmus+ lärarmobilitet?
Erasmusutbyte innebär fantastiska möjligheter för ett nära europeiskt samarbete i det dagliga arbetet med undervisning och kursutveckling. Det är inte alls komplicerat att söka medel för sådant utbyte, definitivt de lättaste ansökningar jag har varit med om, och det ger alltid mersmak och öppnar upp många nya spännande möjligheter att utvecklas både som lärare och forskare, och det ger också ringar på vattnet.
Vilka moment har du undervisat i, vid värduniversitetet? Hur har studentgruppen sett ut och hur tycker du att det har fungerat?
När jag var i Venedig fick jag undervisa studenter på olika nivåer, både studenter på avancerad nivå och doktorander som läste kurser om förmedling av äldre texter och om digitala verktyg, men jag blev också ombedd att berätta om vad jag arbetar med och om Sverige och svenska universitet för en stor grupp studenter som läste kandidatprogram i skandinavistik, alltså både litteratur och nordiska språk. Jag blev överraskad över att det fanns ett så stort intresse för inte minst svensk litteratur, svensk kultur, film och det svenska språket och att en grupp på mer än 100 italienska studenter i Venedig var så insatta och duktiga! Dessutom blev jag positivt överraskad över att stora grupper på 30–40 doktorander i språk har föreläsningar och seminarier flera gånger i veckan, att utbildningen på högre nivå och forskarnivå är lika undervisningsintensiv som på lägre nivåer i Italien. Jag fick också vara med då ett antal masterstudenter försvarade sin färdiga master thesis för laurea magistrale: detta sker ungefär på samma sätt som när man försvarar en avhandling i Sverige, och man får sedan sin ”laurea”, lagerkrans. Man märker att det är examensperiod på alla lyckliga nybakade dottoresse/dottori laureati som sjunger och festar på gatorna i Venedig med lagerkransarna på huvudet.
Ser du några särskilda skillnader eller likheter gentemot din undervisning i Lund?
Jag har själv en lite speciell tjänst då jag arbetar med både forskning, undervisning och även med administration, så jag undervisar själv primärt på kurser som ligger nära min forskningsprofil, vilket inte är så vanligt i Sverige. Däri liknar jag mer kollegor som jag har kontakt med utomlands. Där ligger oftare universitetslärares undervisning närmare den egna forskningsinriktningen på liknande sätt medan svenska universitetslärare undervisar bredare, och ofta också på alla nivåer. Undervisningen blir därmed automatiskt utomlands ofta mer forskningsbaserad, även på lägre nivåer; det upplever jag som en skillnad. I Sverige är däremot kurser mycket mer transparenta och styrs även i realiteten mer av styrdokument – och studenterna är representerade i bevakningen av kursstruktur och kursutveckling, vilket jag tror är mer ovanligt utomlands. Universitetslärare utomlands har (eller tar sig!) större friheter med att utforma både kursstruktur och kursinnehåll. Vi har också tydlig skillnad i progression redan i studier upp till kandidatnivå; utomlands är det mer de olika huvudnivåerna som avgör inriktning och innehåll i undervisning och kurser, det vill säga om det är på grundnivå, avancerad nivå eller doktorandnivå. I flera kollegors miljöer utomlands finns det inte heller så mycket skillnad i hur mycket undervisning en doktorand får jämfört med en student på avancerad nivå; det vill säga doktorander utomlands erbjuds mer undervisning (men våra kollegiala och ”demokratiska” forskarseminarier är däremot ovanligt i de miljöer jag har varit i).
Vad tycker du att du har fått med dig av dessa utbyten och samarbeten, såväl forskningsmässigt, pedagogiskt som personligt?
Många olika saker. Jag tror inte att jag utan Erasmusutbytet hade kommit på den samverkan som vi kommer att ha också med vårt Svenska institut i Rom: ett projekt som jag leder (finansierat av Vetenskapsrådet) kommer att resultera i en relationsdatabas med texter från handskrifter, tidigare utgåvor och nyöversättningar av texter inom veterinärmedicin. Denna databas kommer att förläggas till Svenska institutet i Rom, och bli sökbar via den stora onlineplattform som samlar alla utländska instituts och biblioteks resurser i ett enda nätverk i Rom. Pedagogiskt och personligt har lärarutbytet verkligen gett mig mycket, och gett mig möjlighet att fördjupa mina kontakter och hålla en kontinuitet i mina kontakter med kollegor utomlands. Tack vare dessa samarbeten har jag också blivit inbjuden som gästföreläsare och till workshops, samt som medlem i olika typer av Advisory Boards utomlands, och till att jag också ibland handleder masterstudenter utomlands; det ena leder verkligen till det andra.
Du har även tillbringat lite längre forskningsvistelser vid Svenska institutet i Rom. Hur har du erhållit medel till det? Kan vem som helst söka sig dit för att få sitta i biblioteket och forska?
Det finns särskilda stipendier som kan sökas av dem som har forskningsmaterial och -ämnen som är inriktade mot både de klassiska språken, arkeologi, antikens kultur och samhällsliv, konstvetenskap och arkitektur. Jag har sökt sådana stipendier då det finns handskrifter i många bibliotek i Rom med omnejd som jag behöver studera; dessutom har jag då en forskningsplats i institutets egna bibliotek vilket underlättar mycket. Det finns även forskare som inte har sökt och fått något av dessa stipendier, som exempelvis har finansiering från andra forskningsprojekt, eller bara forskningsledigt, som reser till institutet för att forska och skriva en tid. Prioritet ges vid fördelningen av rum för boende på institutet till dem som har särskilt material ”på plats” men det är också öppet för andra forskare i mån av plats. Vissa perioder under året är en del av institutets rum bokade till särskilda stipendiater som befinner sig i Rom i ett år eller ett halvår samt för deltagare i några kurser som ges där varje år. Biblioteket på Svenska institutet är öppet för den som har hittat material som de behöver konsultera och som finns där (det finns en onlinekatalog som är gemensam för alla institut i Rom som man kan söka i för att se vilken litteratur som finns var).
Vad har varit det bästa med dina perioder utomlands?
Att möta nya spännande och inspirerande människor – inte bara universitetsanställda utan också andra personer som jag kommit i kontakt med bara genom att vistas i dessa miljöer. Att se många olika miljöer och kulturer berikar så mycket och ger perspektiv. Jag har fått så många nya tankar och idéer för både undervisning och forskningsprojekt.
Vad har varit det mest utmanande?
Det kan vara en utmaning att anpassa sig till en annan akademisk undervisningsmiljö; det som ter sig fullständigt naturligt för den lärare som bjuder in oss från Sverige, är ibland inte självklart för oss, eftersom våra respektive akademiska miljöer ändå är mycket olika varandra. En rekommendation är att ”pumpa” din värd så mycket som möjligt på information om hur lektionerna vanligen ser ut, hur interaktionen går till, vad man kan förvänta sig av förkunskaper och förberedelse från studenternas sida, och så vidare. Det underlättade verkligen för mig.
Du reser gärna hållbart?
Ja, jag åker alltid tåg i Europa och har gjort det så länge som jag har arbetat vid universitetet (det vill säga i decennier). En viktig anledning är förstås det miljömässiga men jag har alltid också arbetat mycket bra på tåg (tyvärr blir jag åksjuk på svenska X2000, men inte så på något tåg utomlands). Jag har alltid sett till att boka mina resor långt i förväg och då valt första klass, som inte alls är mycket dyrare när man är ute i god tid. Då har man mycket gott om plats för sitt arbete. Uppkopplingen är inte alltid optimal, men det kan också vara en fördel; jag brukar välja att arbeta med mer monotona arbetsuppgifter, korrekturläsning, granskning av uppsatser, avhandlingskapitel och annat, men också passa på att sitta och tänka och planera och läsa artiklar, eller någon stor monografi som jag inte skulle ta mig tid att läsa annars. En tredje orsak är – återigen – alla trevliga korta kontakter med människor, och att jag ”hänger med” i huvudet när jag reser från exempelvis vintriga Sverige till ett vårvarmt Italien, och stressar av, dessutom.
Dina samarbeten fortgår, förstår vi. Vad planerar du och kollegorna framöver?
Vi planerar för både ”uppgradering” av den distanskurs vi gemensamt har skapat och för samarbeten som framför allt rör olika doktorandgrupper; vi har också långsiktiga planer på gemensamma forskningsprojekt.