Robert Thavenius
Männen och målningarna. Nationalmuseum som konsekrerande institution 1885–1920
2023 | 400 p. | Swedish

ISBN: 978-91-89415-81-2, 978-91-89415-82-9

När Nationalmuseum öppnade år 1866 utgjorde det ett nationalistiskt färgat och normskapande projekt, väl i linje med vad som växte fram i Europas övriga huvudstäder. Den Kungliga Akademien för de fria konsternas normerande utbildningar och utställningar bidrog i hög grad till att forma det svenska konstfältet. Museets ledande tjänstemän och Konstakademiens ledning och professorer utgjorde länge kärnan av ledamöterna i Nationalmuseums musei och inköpsnämnd. Dessa män var centrala i den årliga beslutsprocessen kring vilka svenska konstnärers oljemålningar som skulle inlemmas i samlingarna och vilka som skulle exkluderas.
Samtidigt riktade en bred grupp reformvänner kritik mot hur verksamheten bedrevs. Centralt var kravet att inköpsnämndens årliga urval borde inkludera konst från utställningar anordnade av Konstnärsförbundet och Svenska Konstnärernas Förening. Trots att ledamöterna i musei och inköpsnämnden var negativa till dessa reformkrav kom Kungl. Maj:t att fatta flera beslut som öppnade upp för ett bredare underlag.
Den akademiska konsten dominerade inledningsvis, men minskade i betydelse under det nya århundradets första decennium och försvann nästan helt från inköpslistorna efter 1913. De konstnärer som fick sitt genombrott under 1880 och 1890 talet missgynnades inledningsvis av inköpsnämnden, men kom därefter att inta en mer betydande ställning. Avslutningsvis trädde ytterligare en konstnärsgeneration fram och formerade sig i grupper som De unga och De åtta och skapade konst där färgen och det dekorativa måleriet var centralt.
Robert Thavenius tecknar här den successiva förändringen av vilka som fattade inköpsnämndens beslut och vilken konst som valdes under perioden 1885–1920.