Anders Jarlert
Judisk "ras" som äktenskapshinder i Sverige. Effekten av Nürnberglagarna i Svenska kyrkans statliga funktion som lysningsförrättare 1935-1945
2006 | 164 p. | Swedish

ISBN: 91-975223-1-7

Det har sagts att svenska myndigheter länge principiellt avböjde, men så småningom av praktiska skäl accepterade, den skillnad mellan "arier" och "judar" som införts i det nazistiska Tyskland. I verkligheten accepterade UD:s rättsavdelning omedelbart raslagarnas definitioner beträffande äktenskapshinder.
Från 1935 till andra världskrigets slut beaktades Nürnberglagarna av Svenska kyrkans präster i deras statliga funktion som lysningsförrättare enligt vilka tyskar av s.k. arisk börd inte fick gifta sig med någon av judisk börd. Från september 1937 fick även svenska medborgare som ville gifta sig med tyskar underteckna en så kallad arierförsäkran, enligt tysk förebild, att ingen av deras far-eller morföräldrar tillhört den judiska rasen eller religionen.
I denna studie möter vi fyra par som vägrades ingå äktenskap i Sverige. Två av äktenskapen, som ingicks i Storbritannien, förklarades av Landesgericht Berlin för ogiltiga. Ett par stämdes på tysk begäran inför svensk domstol för att redogöra för omständigheterna kring sitt giftermål. En mor blev retroaktivt ogift, en son fick retroaktivt utomäktenskaplig börd. Dessa berättelser från 1930-talets Sverige är exempel från vardagslivets kyrkohistoria. VD-tjänstemän och präster visade prov på motstånd, vägran, acceptans eller entusiasm. Människors vardagskontakter med kyrkan om folkbokföring och hindersprövning blev ett möte med en politiskt, inte teologiskt, styrd svensk statskyrka.