Westernryttare tror på lösa tyglar
Tonerna av countrysångaren Keith Urban fyller bilen på väg till stallet utanför Staffanstorp. I baksätet ligger en vit cowboyhatt och ett par boots med westernsporrar. Malin Sjöberg har varit hästtokig sedan hon var ett och halvt år gammal. Till vardags är hon kommunikatör på SOL och HT-fakulteterna, på fritiden är det westernridning som gäller.
I stallet står de oskiljaktiga hästarna Dancing Snowflake och Brave Little Peppy som är American Paint Horses, en klassisk westernras.
– Westernridning missförstås lätt som en busridning med skarpa bett och mycket sporrar, berättar Malin Sjöberg medan hon ryktar, sadlar och gör Snowy färdig för en ritt i paddocken ihop med Peppys ryttare.
Men, säger hon, i westernridning rider man med lösa tyglar och jobbar med små tecken och rörelser med skänklarna och sätet.
– Cowboyen behövde ha en hand fri för att kunna använda lassot. Jag har ridit engelsk ridning tidigare där hästen hela tiden styrs med tyglarna, men i westernridning strävar man efter att hjälpa hästen att kunna jobba själv, kunna välja bästa vägen över en bro till exempel.
Ger rätt förutsättningar
Hon drar en parallell till jobbet som kommunikatör.
– Om vi till exempel håller en medieträning handlar det om att ge folk rätt förutsättningar för att känna sig trygga och göra ett bra jobb när de möter pressen.
Som hästtjej som mer eller mindre växer upp i stallet tränas man tidigt i ledarskap, att jobba hårt och att ta ansvar.
– Om en av hästarna rymmer när du ska ställa in en annan häst i hagen kan du inte stå handfallen, utan tvingas agera och hitta lösningar på problemet. Du blir medveten om hur mycket du kan. När man rider måste man vara lugn men bestämd, annars kan hästen bli osäker och försöka ta över ledarskapet.
Drar nytta av hästerfarenheterna
Erfarenheterna från stallet och hästryggen är något hon har stor nytta av i kommunikatörsrollen, anser Malin Sjöberg. Innan hon fick tjänsten på universitetet var hon kommunikatör på Räddningstjänsten.
– I kris- och räddningsbranschen vet man att det inte går att sitta och vänta. Det viktigaste är att man agerar, inte i vilken ände man börjar.
I paddocken lite senare visar Malin Sjöberg bland annat hur skänklarna och tyglarna används i westernridning och vad det innebär att galoppera på lång tygel.
– Det var jätteläskigt när jag gjorde det första gången. Men att utmana mig själv i ridningen har gjort att jag inte är rädd för att pröva nya saker. Att utarbeta ett nytt koncept, som visar sig falla väl ut är det roligaste i kommunikatörsyrket, säger hon.
Westernridning
Man kan tävla i allt från hastighetsgrenar till precisionsridning.
Westernsadeln är större än en engelsk sadel och fördelar ryttarens vikt över en större del av hästens rygg. Den är byggd för att vara bekväm under långa arbetspass.
American Paint Horse har en mankhöjd på 145–165 cm och är lugna och arbetsvilliga allroundhästar.
Det finns ca en miljon painthästar. Det gör den till en av världens vanligaste hästraser.