Unika fynd i kungens skafferi på 500-åriga skeppet Gribshunden

Fyndet av saffran är helt unikt eftersom det aldrig tidigare hittats i någon arkeologisk kontext.

– Det var knappt att vi trodde våra ögon när vi hittade saffransresterna. Vi kollade flera gånger för att vara säkra, berättar Mikael Larsson, arkeobotaniker vid Lunds universitet. Förvånande var också att när de mer än 500 år gamla saffransklumparna löstes upp i vatten luktade de fortfarande saffran, till skillnad från exempelvis svartpepparkornen som inte hade sin arom kvar, fortsätter han.

Saffranet hittades när marinarkeologen Brendan Foley och hans dykteam gjorde en utgrävning på Gribshunden. Från samma kontext, insamlades fyra sedimentprover för makrofossilanalys. Bland 40 olika växtarter som identifierades fanns bland annat kryddor av såväl lokalt som exotiskt ursprung, samt frukt och grönsaker, bär och nötter. Fynden av de exotiska kryddorna var särskilt unika eftersom flera av dem tidigare inte hittats i norra Europa.

– Antalet olika kryddor och mängden av respektive krydda, liksom deras ålder och hur välbevarade de är, gör fynden är helt exceptionella och ger ovärderliga konkreta exempel på den medeltida elitens sociala och fysiska liv, säger Mikael Larsson.

Att kryddorna bevarats så väl beror på den speciella marina miljön i Östersjön, som med sin låga salthalt och låga temperatur tillåter att växtmaterial såsom fröer bevaras, men även vissa av fynden har både skal och en del av fruktköttet kvar. Kryddorna hittades i skeppets akter där Kung Hans, hans hov och de högre officerarna höll till. Det handlar alltså om en elitkonsumtion.

Vad betyder de nya fynden på Gribshunden?

Skriftliga dokument från medeltiden runt om Östersjöområdet visar att sällsynta och dyrbara kryddor är kopplade till samhällets elit och konsumerades bland annat vid högtider och festivaler.
För Kung Hans var det ett sätt att visa att han och hans rike var en del av internationell handel, eftersom kryddorna kom från olika delar av världen – kryddnejlika från Indonesien och svartpeppar från en kustremsa i södra Indien. Detta berättar om hur handelsvägarna har sett ut och att de nordiska länderna inte var en europeisk avkrok utan hade handel med andra delar av världen. Men även att de nordiska rikena följde de kulturella trender som fanns i hovmiljöer runt om på kontinenten.

Text: Gisela Lindberg

Vetenskaplig metod
Sedimentprover för makrofossilanalys insamlas för att undersöka om rester från växter finns bevarade. Proverna prepareras enligt en flotteringsmetod där sediment våtsiktas med 1 mm, 0,4 mm och 0.25 mm maskvidd vid institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lund universitet. Provvolymen är vanligtvis ca 2 liter per prov. Efter flotteringen analyserades materialet under stereomikroskop med 8–80x förstoring. Den makroskopiska analysen inriktas på växtmakrofossil, såsom fröer, nötskal, agnrester, blomster- och andra växtdelar. Därefter kvantifieras varje enskilt art från respektive prov.