I Cecilia Fredrikssons forskning är hon ute på fält och gör observationer för att få kontakt med platsen. Hon kanske ska studera second hand och besöker därför en loppis där hon samlar på sig intryck och fotograferar. Väl vid sitt skrivbord igen försöker hon samla ihop sina intryck och dokumentera vad hon sett och upplevt.
– Om jag istället stannar upp och vistas på platsen och tecknar det jag ser blir jag mer uppmärksammad. En vinst kan även vara att folk kommer fram och pratar och berättar om platsen. Som tecknare är du där och ger dig till känna och det öppnar upp för djupare dialog med både platsen och människorna som vistas där. Något händer i mitt huvud och i min hand. Jag kommer närmre det jag vill förstå.
Att skissa och teckna kan liknas vid skriftliga etnografiska anteckningar under ett fältarbete. Relationen mellan att teckna och anteckna fungerar som en dialog, ett pågående samtal. Genom etnografisk teckning försöker Cecilia Fredriksson utveckla sitt visuella tänkande som en del i den kulturanalytiska metoden. Här blir Urban Sketching ett sätt att ställa nya frågor till ett empiriskt material.
Stora behov av bilder
Vårt intresse av att dokumentera vår vardag i bilder har exploderat. På sociala medier delar vi upplevelser och platser i vår närmiljö, men vilka versioner av verkligheten är det vi visar upp?
– Vi är inte unika i det vi väljer utan vi dokumenterar det som är kulturellt överförbart. Frågan är vilka värden i vårt samhälle det är som då blir gällande.
Cecilia Fredriksson upplever att det finns andra värden i att närma sig en plats genom att teckna. Till skillnad mot fotografering som fryser en plats, får en skiss av verkligheten mer autenticitet och fångar platsens många dimensioner bättre. Och som etnolog – att teckna ute i fält skapar en djupare dialog med det urbana livet.
– När jag stannar upp och skissar ger det andra värden än att bara ta några snabba foton av en plats eller en situation. Jag vill legitimera skissandet för att nå ny kunskap.