Rutten fisk tecken på bofasta samhällen i Norden lika tidigt som i civilisationens vagga

 – Att kunna bevara och konservera en stor mängd mat visar att dessa samlare-jägare-fiskare kunde leva som bofasta och livnära en större population än vad forskare tidigare trott, säger Adam Boethius, vars fynd i dag publiceras i den ledande arkeologiska tidskriften Journal of Archaeological Science.

Man har tidigare menat att man på de nordligare breddgraderna levde förhållandevis mobila liv medan man i Levanten vid samma tidpunkt blev bofasta och började odla och ha boskap. Men förmågan att masslagra fisk visar att de nordligare samhällena var mer utvecklade än man tidigare trott. I ett globalt perspektiv motsvaras den samtida utvecklingen i Mellanöstern på många sätt.

– Skillnaden ligger i miljön, vilka traditioner man hade och vilken typ av mat som fanns att tillgå. När man i Mellanöstern blev bofasta bönder med tamboskap och jordbruk så utnyttjade de nordligare samlarna-jägarna-fiskarna – så kallade furagerare – vattnets resurser och ”skördade” fisk, säger Adam Boethius.

Fyndet gjordes vid en utgrävning av en 9200 år gammal boplats vid det som en gång varit en sjö precis vid utloppet till Östersjön.

– Jag blev mycket förvånad. I ett område på utgrävningsytan påträffades mycket stora mängder fisk, ca 30 000 fiskben per kvadratmeterruta, och bark. Efter att detta lager grävts bort kunde vi se en anläggning, en avlång grop, som grävts ner i den underliggande leran och var omgärdad av både stolphål och mindre pinnhål, berättar Adam Boethius. Efter analys av innehållet i denna anläggning och med hjälp av etnografiska jämförelser med cirkumpolära folkgrupper, stod det klart att man hade fermenterat stora mängder fisk på platsen – en tidig föregångare till dagens surströmming. Förutsättningen för att påträffa denna typ av anläggning är att man använder ett finmaskigt såll och beräkningar på fiskbensmaterialet från utgrävningen visar att man fångat minst 60 ton sötvattensfisk på den här platsen, fortsätter han.

Eftersom man vid denna tidpunkt inte hade tillgång till salt eller kunde göra keramiska kärl har man surat fisken med hjälp av bland annat tallbark och sälfett, varpå alltsammans lagts i säl- och vildsvinsskinn som sedan grävts ned i en grop som täckts med lerig jord. En förutsättning för att kunna göra den här typen av fermentering är ett kallt klimat.

– Precis då för 9200 år sedan, några tusen år efter istiden var det ett så kallat köldevent som sänkte temperaturen på norra halvklotet. Den här typen av fermentering av fisk, där inte salt är nödvändigt, ser man i den cirkumpolära delen av jorden hos t ex inuiterna och eskimåerna. Korta fiskesäsonger och fuktigt klimat gör att man inte kan torka eller röka en så stor mängd fisk, berättar Adam Boethius.


Man har inte hittat något liknande förut delvis på grund av att fiskben är så sköra och försvinner lättare än tillexempel ben från landdjur. Men här har förutsättningarna varit gynnsamma.


– Det är väldigt sällsynt att fiskbenen bevaras så bra; att vi dessutom sållade med finmaskiga nät över stora delar av utgrävningsytan gjorde att vi fick en unik insyn i dessa tidigmesolitiska människors levnads- och näringsstrategier, berättar Adam Boethius. Text: Gisela Lindberg

Titel: Something rotten in Scandinavia: the world’s earliest evidence of fermentation i tidskriften Journal of Archaeological Science. <link http: www.sciencedirect.com science article pii s0305440316000170>Länken till artikeln