– Jon Fosse har förnyat dramat genom att inte bry sig om hur dramer brukade se ut och han har förmågan att låta tystnaderna tala som få andra dramatiker, säger Rikard Loman, forskare i teatervetenskap och litteraturvetenskap. Han hoppas att valet av Jon Fosse kan inspirera och ge liv åt den svenska samtidsdramatiken.
– Jag tycker att det är ett jättefint val och på många sätt självklart, även om jag nog hade räknat med att han skulle få vänta några år och åldras och tappa lite vitalitet innan han kunde komma ifråga.
– Min omedelbara reaktion är också att det förstås är roligt för samtidsdramatiken i första hand och extra roligt för att den svenska samtidsdramatiken för närvarande och förmodligen för ganska lång tid framöver kommer att vara en utrotningshotad art som i övrigt får väldigt lite uppmuntran och uppmärksamhet för tillfället. Som kritikern Cecilia Djurberg skrev nyligen finns det ingen svensk dramatiker som kommer i närheten av Nobelpriset.
– Jag känner honom framför allt som dramatiker, men som dramatiker är det framför allt hans poetiska kvaliteter som karaktäriserar honom. Han har förnyat dramat genom att i väldigt liten utsträckning bry sig om hur dramer brukade se ut. Han har som få andra författare en förmåga att inte säga för mycket utan att låta tystnaderna tala, och det är väldigt mycket som inte sägs och ändå uppfattas i hans dramer. De har också visat sig vara oerhört spelbara.
– Det repetitiva och skenbart intetsägande kan nog vara en utmaning för många, men det finns ett märkligt sug i hans texter och han snuddar vid existentiella strängar som jag tror att de flesta är lyhörda för, och jag rekommenderar det drama som först gjorde intryck på mig: Någon kommer att komma.
Kontakt
Rikard Loman
universitetslektor i teatervetenskap och litteraturvetenskap.
E-post: rikard.loman@sol.lu.se
Telefon: 046–222 84 79