När någon i din närhet vänder huvudet mot något i omgivningen, kan du sannolikt inte låta bli att följa dennes blickriktning. Denna typ av reaktion återfinns hos såväl däggdjur som fåglar, men också hos reptiler. Det är ett effektivt sätt att samla information om vad som fångade den andres uppmärksamhet, som du annars kanske missat. Ett betydligt mer avancerat beteende är att följa någons blick till en punkt som inledningsvis är skymd från din sikt. Genom att ompositionera dig själv för att se vad den andre tittar på, uppvisar du förståelse för att den andre har ett perspektiv som skiljer sig från ditt. Denna förmåga, kallad visuellt perspektivtagande, utvecklas hos barn mellan ett och ett halvt till två års ålder, och utgör grunden för en senare kunna lära sig referentiell kommunikation och förstå att andra har ett huvudinnehåll som skiljer sig från det egna.
Visuellt perspektivtagande har hittills hittats enbart hos ett fåtal arter – främst hos människoapor och några få andra apor, men även hos hundar och kråkfåglar. Kunskapen om det evolutionära ursprunget till denna avgörande sociala färdighet är dock begränsad. En grupp forskare från Lunds universitet ville undersöka om visuellt perspektivtagande skulle kunna ha uppstått redan hos dinosaurierna. Genom att jämföra alligatorer med de mest primitiva existerande fåglarna, så kallade paleognater, upptäckte de att visuellt perspektivtagande uppstod i dinosauriernas släktträd troligen redan 60 miljoner år innan den uppträdde hos däggdjur, men förmodligen ännu tidigare.
Krokodildjur är fåglarnas närmast levande släktingar. Deras neuroanatomi är i stort sett oförändrad sedan hundratals miljoner år och liknar den hos dinosauriernas och krokodilernas gemensamma förfader. Paleognata fåglar omfattar strutsfåglar, såsom emus och nandus, men också tinamofåglarna som kan flyga.
– Deras hjärnor är till stora delar jämförbara med deras omedelbara föregångare bland de icke-flygande dinosaurierna, där vi hittar kändisar som velociraptorerna. Genom att jämföra krokodildjur och paleognata fåglar omfamnas den utdöda dinosarielinjen som ledde till dagen kvarvarande dinosaurier, fåglarna, säger Claudia Zeiträg som genomförde studien som en del av sin doktorsavhandling.
I studien uppvisade alligatorerna inget visuellt perspektivtagande, även om de följde andras blickar till en synlig position. Däremot uppvisade alla undersökta fågelarter ett välutvecklat perspektivtagande. Bland annat ägnade sig fåglarna åt något som kallas för ”checking back”, vilket tidigare bara var känt från människoapor och människor. Beteendet innebär att när den som följer den andres blickriktning inte hittar något av intresse, då tittar den tillbaks in i ögonen på den andre och följer blicken en gång till. Det visar att blickföljaren har en förväntan att finna något som den andres blick pekar ut, vilket vittnar om en social förståelse som tar lång tid för barn att utveckla.
–Paleognata fåglar uppstod för 110 miljoner år sedan och föregick alltså de två däggdjursgrupper som begåvats med visuellt perspektivtagande - primater och hundar - med 60 miljoner år. Med tanke på likheterna i hjärnan hos dessa fåglar och deras icke flygande föregångare är det troligt att förmågan uppstod ännu tidigare hos dinosaurierna. Däremot är det mindre troligt att den fanns bland de tidigaste dinosaurierna, som hade mer alligatorliknande hjärnor, berättar Stephan Reber som var en av medförfattarna.
Kanske kommer framtida forskning visa att förmågan är mer utbredd bland däggdjur än vad som är känt för närvarande, men även om så skulle vara fallet kommer den med största sannolikhet fortfarande att föregås av förekomsten hos dinosaurierna.
Det är emellertid inte förvånande att visuellt perspektivtagande uppstod tidigare hos dinosaurierna, däribland fåglarna, med tanke på deras överlägsna syn jämfört med de flesta däggdjurs, som historiskt sett varit mörkeranpassad. Det var först när primater och vissa rovdjur uppstod som vår syn förbättrades.
– Detta är ytterligare ett fynd som ifrågasätter den rådande uppfattningen att däggdjuren var de som drev utvecklingen av komplex kognition och att de skulle utgöra den kognitiva måttstock som andra djur bör jämföras med. Allt fler studier visar fåglarnas anmärkningsvärda neurokognition - något som kan leda till en omprövning av kognitionens naturhistoria, säger Mathias Osvath som varit projektledare och medförfattare.
Studien publicerade i tidskriften Science Advances den 19:e maj:
https://www.science.org/doi/10.1126/sciadv.adf0405